Stukad handled... igen!

Godkväll.

Dagen i skolan var seg men gick ändå relatift fort.
Först hade vi idrott där vi körde
4 sammarbetsövningar
flaggor och pirater (?)
och sist morotslandet
det var då min handled stukades
man ligger i en stor ring och håller i varandra sen ska en vara trädgårdsmästare
och försöka dra isär ringden och jag tappade taget om ronja så jag och becca tog tag i varandra
så vi blev ett par med bara två personer, då tog ju alla dom 4 som blivit trädgårdsmästare när dom tappat taget med båda händerna runt kompisarna i ringen.
Då i ren panik kastade jag mig efter becca när jag bara höll henne med en hand och jag råkade riva henne när dom drog i henne och jag fick tag fel så när dom drog vreds min handled till och stukades, kännde det dock inte förens jag kom in i omklädningsrummet adrenalinet pumpade fortfarande.
Kunde inte böja handen uppåt, neråt gick bra sidorna kändes men inte så farligt.
Så det blev att pallra sig till skolsyster när hon kom klockan elva,så hon kollade lite, klämde och kände på min handled, sen lindade hon den.
När jag kom hem hade gasbindan börjat släppa lite så jag tog av det och gjorde om det fast det blev ganska fail så får gå till skolsyster imorgon så hon får göra om det, för som det sitter nu stör det mig duktigt mycket ;SS.

Förövrigt så kom en del av kläderna jag beställt från H&M i måndags det gillas!
igår kom älsklingen till mig, blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag bara bröt ihop, min kontroll försvinner bara mer och mer
jag sitter fast i något jag helst lämnar, och jag vet inte hur fan jag ska ta mig ur det ?

När jag läser raden jag nyss skrev kommer jag att tänka på dagens morgon när jag stod och väntade på bussen.
Min gamla favorit dagisfröken kommer ut med två små röda bilar, sånna man sitter på och sparkar sig fram.
Det var då det slog mig att fan va stora vi alla har blivit, jag minns fortfarande tiden då jag gick på dagis, då fanns inga problem då visste man inte vad det innebar att vara ''stor flicka'' och vilka följder det hade
den största sorgen var när barbiedockan tappade benet
och det största problemet var när man inte hittade dockans sko.
Den tiden man bara kunde vara, man behövde inte tänka så fort man öppnade munnen
man kunde vara som man är alla tyckte ändå att man var något av det sötaste dom någonsin sett, för att man var liten. Det var ingen press på att pristera hela tiden, man behövde aldrig ''passa in'' för att få uppmärksamhet.
Nu handlar allt om utseende,hur man ska vara för att passa in, tänka hela tiden för att inte göra något fel, att hela tiden pristera bra för att få bra betyg, nu är den största sorgen när kärleken tar slut eller när man själv misslyckas, nu är det största problemet livet själv.

Vi går i åttan halva vår terminen har redan gått, sen kommer sommaren och sen höst terminen då vi faktiskt går i nian och blir störst på skolan, nian innebär även ett halv år som man har på sig att förbettra betygen tills det är dags att söka för gymnasiet. Det är sjukt vad åren gått!

Jag saknar dagis! <3



Ge mig den tiden tillbaka!<3






kraaaaaaaam(k'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0